Det är något väldigt underligt, på både gott och ont.
Men jag tycker att många i Sverige har missuppfattat det där med kärleken.
Om man är kär eller älskar någon så är det hela personen och inte bara vissa delar.
Alla människor har brister och ingen är perfekt, så varför lägga så mycket tid på att leta efter något som man ändå aldrig kan hitta.
Så istället för att ge upp så lätt för minsta lilla grej så kan man vara envisare och försöka mer om man verkligen känner något för personen.
Min pojkvän har många brister och det har självklart jag med, men jag älskar honom och han älskar mig, vi är som en och samma person.
Han älskar alltså hela mig, även mina brister och även om vi gör misstag och bråkar så vet vi att vi alltid kommer finnas för varandra oavsett vad.
Så det jag vill komma fram till är att enligt mig så är äkta kärlek när man kan acceptera varandras brister istället för att försöka förändra, för om personen förändras så är den inte längre den man först blev kär i.
Och då var det inte det man letade efter från början, då var det bara slöseri med tid..
Självklart kan man försöka förändra småsaker som "släng inte dina smutsiga kalsonger på golvet" osv. menade mer att jag inte tycker att man ska försöka förändra personens personlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar